Vad vi blir är ett uttryck för hur vi har agerat!

Så sant som de är skrivet. Vi kan alltid välja att agera på annat vis och då bli något annat. Jag tror nämligen att människor som kan ändra sitt sätt att tänka, agera och uttrycka oss på och köra framåt. Vi slutar därmed aldrig utvecklas.

Countach. Foto: Alex Poulsen

Viljan måste givet finnas där och så även modet att våga bli något mer, annat eller en förbättring av vad vi är eller hur vi agerar. För att utvecklas krävs många gånger en annan luft, ventil, plats eller jobb. För att inse vad vi vill krävs en ansträngning, ett försök mot något. Vi vet inte allt, därför behöver vi prova och känna för att sedan greppa och ta in. Vi kan också välja att stå på samma plats, andas samma luft, utöva samma ventil och jobba på samma jobb för att de är tryggt, bra, lättsamt och fantastiskt kul och givande. Dock tror jag de förstnämnda rimmar bäst med människors val. Rädslan för att misslyckas och ”tänk om” är bland de största hinder jag hör när jag diskuterar livet och allt vad de innebär. Vi alla har tagit oss dit vi är idag, så hur kom vi hit?

Mamma, Pappa & Tex. Foto: Alex Poulsen

Det är knappast genom hokus pokus, eller via postnord. Istället handlar de om val och beslut. Så uttrycket ”tänk om” blir näst intill patetiskt när man formulerar summan av dimman och ser de med orden ovan. Är vinden inte lika skön och givande eller passar inte seglet kan man alltid förbättra, byta eller välja annat. Finns rätt få saker som är ristat i sten, kanske just de där tankarna suddas ut med generationer som vågar och hoppar på vad de än kan tänkas vara. Tiden kommer iallafall inte åter, de vet vi säkert än dock slösar människor med den som om att de kunde handla den billigt och smidigt på närmsta Ica.

-Vad det bra så?, frågar kassören
-Nej, jag vill gärna köpa lite tid med. Jag slösa så förbannat med den i veckan så jag skulle behöva fylla på med mer, säger kunden. 
Inte riktigt så det går till eller funkar även om man kan tro att de är de enda som fattas.

Kirsten & Alex Poulsen, Foto: Frida Tenghede
Jag & mina Aussies. Foto: Alex Poulsen

Det handlar inte om att andra ska lägga ett värde i vad man spenderar sin tid på, de är givet och självklart upp till var och en. Snarare kan man se på de ur ett eget perspektiv -Jag lägger min tid på saker jag vill och trivs med det.

Oavsett så kommer den tiden vi har aldrig tillbaka. Börjar vi förstå innebörden av de kanske vi skulle fatta andra beslut och våga hoppa lite oftare. Av alla misslyckande så kommer en lärdom och oftast något väldigt fint.
 
Många lägger onödigt mycket krafter på att förminska ut gruppen och lever i en imaginär gemenskap för att slippa greppa sanningen. Blir vi lyckligare av att måla upp andras roller som mindre värda än våra egna. Hittar ingen balans i det och de är knappast så som människor skapar lycka. Att senare kategorisera är något som vi väljer att göra för de har vi lärt oss tidigt under vår socialisation. Det är rimligt att kategorisera böcker i färg om de är något som ger ordning och välmående, men att kategorisera människor och placera de i fack är också den delen som skjuter på klassamhället och ger en ordentlig spark framåt för fördomarna. Sånt som senare skapar en ”vi och ”dem” känslan. Vi har då hamnat i våra in och ut grupper med hjälp av omgivningen och oss själva. Dem där borta gör något som inte vi gör. De har andra kläder och de pratar konstigt. Tänk om de kunde ses med nyfikenhet och som senare skulle skapa en dialog där de uppstår en förståelse mellan människor.

Vikten på hur många männsikor som cirkulerar i deras omgivning. Att vara omtyckt av alla, att titta ner om man inte tycker lika. Allt för att passa in i gruppen som man skapat och vill tillhöra.

Maya, Foto: Alex Poulsen
Tesla, Foto: Alex Poulsen

Jag har då allid haft svårt att hålla min stora mun stängd om jag inte tycker lika och jag kan gladeligen berätta att jag och vovvarna lägger all vår tid på saker vi vill och brinner för. Ingen slapp grå mellanhand och inget halvdant. Går vi tillbaka i åren så har jag givet lagt tid på saker som jag kanske hade en förhoppning om att de skulle ge mer eller något som jag i min vildaste lilla eller ganska stora fantasi övertygat mig själv att jag behövt. Dock har de alla gånger kommit någor gott ut av de även om de enbart  var några få goda godisar så har de alltid varit något. Upptäckten av för lite av det goda gör de tid att lämna och göra den där omkörningen och titta framåt för att hitta de där som man vill läga sin tid på. 

"Pack yourself a toothbrush dear
Pack yourself a favorite blouse
Take a withdrawal slip
Take all of your savings out
'Cause if we don't leave this town
We might never make it out
I was not born to drown
Baby come on"

Ingen kan säga det bättre än The Lumineers med låten sleep on the floor tillsammans med mina djupaste och mest kärleksfulla orkaner till fyrbenta!!

Fox, Foto: Frida Tenghede
Run for it! På bilden, Rush, Fox & Sitka. Foto: Frida Tenghede
Hon tar livet med fart, Maggie. Fotio: Frida Tenghede

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar